Hej!
Det var ett tag sen jag uppdaterade er om läget! En sommar har hunnit springa iväg så det har hänt ganska mycket sen jag skrev senast. Jag tänkte att det kanske blir svårt att skriva om allting så jag visar er i bilder i stället. Det börjar med en resa till Norge med Linda, vidare till någon vecka i stugan och sedan läger igen i Idre som i början av sommaren och avslutningsvis med en helg i Stockholms skärgård och i en kajak!
Och kroppen mår, om ni undrar, bättre och bättre. Jag har kört lite sprintinspirerade pass med DSA med MYCKET impulser (dock korta!) smygit in lite "vanliga" intervaller också där jag tycker känslan och piggheten i kroppen börjar komma tillbaka mer och mer. Så jag upplever att kroppen börjar kännas "lättare" i träningen och betydligt rappare. Men ännu är den inte 100% ska jag väl också säga. Jag sliter fortfarande med lite dålig återhämtning och en inte helt optimal känsla ibland som jag måste försöka parera mig fram i. Men jag lär mig.
Lite oordning hamnade bilderna, men fint vare! Ha de!/ Moa
Hejsan!
Förra veckan var jag på läger med DSA på Idre Fjäll. Även fast min vänstra lårmuskel fortsatt är lite överbelastad så fick jag köra rätt mycket alternativt i Idre. Cykel på trailsen där, simning samt en hel del rullskidor kunde jag ändå köra. Skönt att få vara på läger igen även fast jag fick träna lite på sidan av resten av gänget. Sova middag, käka mellis och middag kollektivt och få nörda ner sig i både skidsnack och allt annat flams var väldigt kul och efterlängtat. "Bubblan"-livet har jag verkligen längtat efter.
Träningsmässigt så körde jag korta pass (1-1,5h) men dubbelpass om dagarna, fortfarande kanske hälften av vad de andra körde rent i tid men mitt syfte med detta läger var att ge mer tid till bra återhämtning istället för mer tid till träning. En strategi för att jag hela tiden ska hålla mig över ytan i år och inte under. Ett intervallpass blev det också. 5*4 min klassiskt från Idre by upp till Idre Fjäll. Känslan är väl att det känns rätt bra i åkningen med tanke på teknik och ork rent muskulärt. Flåset släpar såklart efter och det tar ett tag innan jag återhämtar från dessa pass, brukar vara rätt mosig efteråt. Anspänning och ovana är väl egentligen de största anledningarna till att det blir så. Det var ju inte igår jag kunde köra "riktiga" pass som dessa. Myrsteg framåt med andra ord.
Bilderna ovan är från trailpassen på cykel i Idre. Selfien är egentligen en bild på mig och den ren jag höll på att krocka med på vägen för jag var så upptagen att stirra ner precis framför framdäcket. Nej, jag är inte bra på selfies kan väl konstateras.
Jobbade som instruktör åt Tynell Activity igår kväll. Hjälpte Björn här ovan att jobba på bromsteknik på rullskidor! Han höll sig på benen och saker hände rent tekniskt på bara en timme, så jag tror vi båda var nöjda med passet :)
Hejsan!
Sitter och gör mig redo med att dricka lite kaffe innan jag ska iväg och köra simträning med Frida Erkers här. Och nej, det är inget jag gör dagligdags direkt, simtränar alltså. Jag har lyckats dragit på mig någon sorts överansträgning i ett musklefäste så jag har fått byta ut löppassen mot annan alternativ träning. Och idag föll lotten på cykel och simning. Benpass och överkroppspass blir nog en bra kombo idag tror jag.
Anledningen till överansträningen ligger nog lite i infasningen av intervaller som jag börjat med. Det och lite längre löppass än tidigare. Jag tycker det har varit ganska lätta pass för musklerna, men har man inte belastat kroppen på nästan två år så kanske man inte ska vifta bort belstningen hur som helst... Ingen fara på taket egentligen, det går åt rätt håll så det är nog inte långt borta förrän jag kan börja springa igen!
"Återhämtningsmål" kallas det :) Bäst att passa på när man avslutar passen i stugan
Bjuder på en alldeles färsk selfie! Från ett av MTB passen häromdagen
Ha de fint!/Moa
Hej hallå!
Försäsongsträning har jag nu börjat smyga igång med, vilket innebär rätt mycket blandade aktiviteter för att vänja igång kroppen igen. Landsvägscykling, orientering, styrka på gymmet och därtill såklart rullskidor och ren löpning.
För några veckor sedan så passade jag på under "semestern" i New York med familjen att springa ett välgörenhetslopp i Central Park. Sjukt cool upplevelse och något helt annat än allt, i princip, jag sprungit hemma. En munk och ett äpple efter målgång skiljde sig en del från vattnet man brukar få hemma efter race och hela stämningen runt arrangemanget när man fick tuffa på i ett tåg av 10 000 andra löpare, sjukt mäktigt!
Så ja, jag har börjat smyga igång med intervaller igen! Jag sprang loppet i NY i typ tröskelfart under en halvtimme, så det var mer än vad jag gjort på länge. Och det kändes rätt bra faktiskt! Kan vara extasen över att ens få ha en nummerlapp på mig igen, men hursom så var det ett bra pass med "tyglarna" på!
Sedan löpningen där så har jag som sagt fasat in intervallträningen. Det mesta jag gjort framtills denna vecka har varit i rätt ostrukturerade och "oplanerade" former. Orienterat 10 mila, jagat motionärer under mina instruktörsjobb i löpning och andra diverse grejer där jag fått tagit i. Och denna vecka använde jag rullbandet i Falun och körde 4*4 min på rullskidor! Det smakade på alltså. Det märktes att det var ett tag sedan. Bra känsla på bandet, men rätt mosig och tom efter passet. Tog en halv dag att piggna på mig, så det var ändå något positivt att ta med sig. Låter kanske konstigt att vilja kliva upp på ett rullband utan kontroll på farten själv men jag trivs ändå där, jag kan slappna av rätt bra när jag diagonalar där. Dessutom blir det lätt att se till nu framöver, när tanken då är att jag ska köra återkommande pass på bandet, att jag blir bättre av det jag tränar. Vilket är ju själva poängen med träning så det är en bra väg att gå tänker jag.
Träning i Central Park med brorsan
Och samma park ovanifrån
Min nya pärla Ian som kommer få rulla många mil framöver
En ögonblicksbild från ett av mina coachingpass i löpning. Detta under ett långpass i löpning 18km i Stångtjärn
Här drog man lättnadens suck när man såg att man var godkänd på alla kontroller under 10 mila på Lugnet förra helgen. Sprang 6:e sträckan på herrkaveln i ett rent damlag, sjukt kul men sjukt nervöst när det var första gången jag sprungit orientering med nummerlapp. Tur de gick vägen!
Tack och bock, Moa.
Hejsan,
Inte igår så att säga. Sedan februari rann det sista hoppet om säsongen 2015/2016 ur och med det mitt bloggsug. Visste väl inte riktigt vad jag skulle uppdatera er om heller, så därav det lilla breaket här på 2-3 månader. Men nu är jag tillbaka! Så jag tänkte börja med att skriva lite om året som varit till vart jag är nu och vart jag är påväg.
På försommaren förra året så fick jag, som jag skrivit tidigare, kontakt med Göran Kenttä, en forskare på det här med överträning. Han var minst sagt rätt person att träffa för att reda ut mycket av det som var märkligt med min kropp. Eller det jag upplevde som märkligt i alla fall. Om ni hållt er uppdaterade på det jag skrivit förut så har jag tidigare beskrivit det som att det kändes som om något inte stämde i kroppen, jag orkade som ingenting och blev ofantligt trött emellanåt. Och därtill en känsla av att något inte stämmer.
Men hursom, jag fick svar på mycket frågor och därtill en handlingsplan, eller i alla fall "förhållningsregler", som jag under året tränat och levt efter.
Från säsongen 2014/15, Bruksvallspremiären, en av de sista tävlingarna innan mitt tävlingsuppehåll tog vid.
Så nu under ett års tid har jag kört lugna pass, stegrat sakta och försökt tänka långsiktigt hela tiden. Försökt utmanat kroppen vissa dagar och andra dagar har jag fått hålla igen. Man blir inte övertränad av att lyssna på vad kroppen säger så ni förstår ju att det varit ett både ovant och, väldigt ofta, frustrerande scenario att från dag till dag se vad jag kan träna och inte. För det är exakt så skört det varit att träna det här året, det blir så när man kört ner kroppen i botten antar jag.
Från ett av de opistade finpassen med brorsan i Gyllbergen. Ett, märkligt nog, väldigt oanvänt träningsparadis!
Från stakpasset i höstas med gymråttan Frida vid Stångtjärn. Blev inte så många rena stakpass för mig förra året men desto fler styrkepass, som var ett av de träningsformerna som gav bäst svar faktiskt.
Så detta år har jag fått sett tävlingar på håll, studerat skidvärlden från ett nytt perspektiv och fått lite distans från bubblan som jag levt i och älskar att vara i detta år. Igen. Så med tanke på att jag sedan i julas upplever att jag blivit mycket piggare, har börjat belasta kroppen annorlunda och att jag inte upplever känslan av att något är "fel" i kroppen längre, så tror jag att jag kan säga idag att det varit lärorikt. Alltså jag ska inte sticka under stolen med att emellanåt har saker känts totalt värdelöst och överjävligt, rent ut sagt, när man inte får göra det man tycker är bland det absolut roligaste man vet, men nog har jag lärt mig ett och annat som kommer vara nyttigt inför framtiden. För att träna och resonera som jag gjorde innan det slog över hade jag aldrig fått åka det OS jag drömmer om att få göra. Så med den insikten så är jag ändå väldigt optimistisk inför framtiden och ska försöka jobba efter devisen att "Less is more". Tysta perfektionisten i mig lite då och då kan vara en sådan sak. Men bara ibland. För träna hårt och målmedvetet är något jag kommer fortsätta göra, men lite smartare fortsättningsvis.
De flesta bilderna jag har när jag tränar är den där Frida Erkers då alltid med på :) Antingen så tränar vi mycket tillsammans eller så fotas det för mycket när vi väl kör ihop...Både och tror jag :)
Så framöver då? Fortsätta på samma väg som jag är inne på, helt enkelt. Som det känns nu så kommer sommaren förhoppningsvis innehålla fartpass till skillnad från förra sommaren, kunna belasta kroppen med lite längre pass än tidigare men framförallt att få vara mycket piggare & fräschare i kroppen än de senaste två säsongerna! Och sen att få tävla igen!! Längtar något så förbannat alltså!
Bild från när man fick åka ner till Österrike & åka skidor bland alper!
Dessutom vill jag tacka både XL-Bygg Falu Trävaru och BBM för att det trots mina motgångar och uteblivna tävlingar stöttat mig, de har varit helt otroliga! Det har gett mig en stor trygghet och stor motivation att ha haft dem med mig! Tack!
På återseende då!/ Moa
Hejsan,
Sedan jag blev förkyld, och var tvungen till att vila i två veckor(!), så har jag kommit igång med träningen igen. Den tog lite hårdare än vad jag hade räknat med däremot... det har gått lite segt på slutet och jag har inte riktigt kunnat belasta kroppen så myckt som jag önskat. Så jag fortsätter försöka ta allt med ro och håller ändå hoppet & önskan om att få köra någon tävling nu innan säsongen är slut....
När jag väl kunnat träna så har det varit med både bra sällskap & på fina ställen åtminstone! Här följer lite bilder från hur det sett ut senaste passen:
Körde ett pass med Lisa Larsen & Frida Erkers i Stångtjärn! Finpass 2.0 minst sagt :)
.....Och ett med brorsan i Gyllbergen med!
Om mitt tålamod inte kommer vara gjort av sten och vara det mest solida som byggts någonsin, då vet jag inte vad som kommer vara det. Natten (för en vecka sedan) till den dag då jag för första gången skulle köra fart på över ett år så vaknade jag upp med halsont. Att jag blev less är nog en underdrift, men vänta på att få träna har jag också tränat mig på länge nu så det är väl ingen fara på taket i det stora hela. Jag försöker ha den positiva inställningen att det inte var dags ännu att börja belasta kroppen. Men det börja klia lite lätt i fingrarna nu alltså. Jag har ju följt SM på håll från tv-soffan nu i några dagar och mentalt känner jag mig mer än redo att också få stå på den där startlinjen alltså!! Men den som väntar på något gott....
Men hursomhelt, igår åkte vi ner över dagen och hämtade hennes katt Sydney som var den sötaste katt jag någonsin träffat!
Hejsan,
Landade i Sverige för ganska precis 48 timmar sedan efter en otroligt bra vecka alltså! Som jag skrev i senaste blogginlägget så har jag varit i Bad Gastein, Österrike, som instruktör på uppdrag av skidleverantörerna Amer Sport. Och det var en vecka som överträffade alla förväntningar. Vårväder (blandat med snöstorm, det ska jag inte sticka under stolen med. Vädret växlar snabbt i alperna fick jag tidigt lära mig...), vallade med blå burk (för alla skidnördar som vet vilket kanonföre det är då!), perfekt träningsarena att både undervisa och träna själv på samt det gänget jag fick vara där med, instruktör som lägerdeltagare. En sjukt härlig vecka alltså!
"Vardagen" där nere såg i princip likadan ut varje dag skulle jag säga, och det var ungefär som följer:
Började dagen med hotellfrukost med stort F, begav oss sedan upp till Sportgastein som låg på ca. 1600möh där skidspåren fanns. Ett par timmar instruerade jag sedan en grupp skidåkare i skidteknik varje förmiddag innan jag själv snorde om till mina träningskläder och körde ett pass själv däruppe när de andra åkte hemåt. 1600möh klassas ju som höghöjd och det märkte jag av rätt tydligt. Kombinationen hög puls & kärva spår brukar grunda för rätt tuffa pass, men jag tror vyn däruppe gjorde att jag åkte runt i ett lyckorus. Den lokala bussen tog jag sedan hem någonstans mellan klockan 15-16 varje dag, då jag alltså varit uppe på höjden mellan 6-7 timmar varje dag. På eftermiddagen väntade sedan ett andra pass i form av löpning, styrka eller stavgång. Varje kväll avslutades sedan med en 5-rättersmiddag på hotellet med övriga gänget, jag lite lätt skakig av höjden och träning och ett rätt rödsprängt ansikte av alpsolen. Somnade både ovaggad och nöjd om dagarna kan jag säga!
Nu ska jag bjuda på en riktig bildkavalkad så ni får se vilket fantastiskt ställe jag varit på, sjukt mäktigt:
De två övre bilderna är tagna från Ramsau, dit vi åkte en av dagarna. Det var för mycket blåst upp på Sportgastein så de stängde av vägen upp. Då fick vi planera om och åka hit istället. Inte lika glassigt väder men riktigt kul att få se Ramsau, hit ska jag tillbaka för att träna på den berömda glaciären :)
Håkan Westin, huvudinstruktören under lägret, klampar sönder de fina manchesterspåren.....
En av eftermiddagarna så körde jag stavgång i Graukogel, i en av pisterna som var avstängd. Den låg bara 10 min från hotellet och sedan hade jag en svart pist att traska mig uppför. En riktigt vägg var det att ta sig upp för men det bjöds på fin utsikt över Gasteiner dalen.
Fick vara med och köra stafett i smirredrag bland annat sista dagen. Som det kanske märks så var jag rätt nöjd med att få leka av mig lite :) 
Instruerar intensivt här ovan. Visar postitionen på skidorna och inte passgång, även om det är så de ser ut...
Nu när jag är tillbaka på hemmaplan så ska det börja smidas planer inför lite tuffare pass som ska fasas in, som jag längtat!! /Moa
Hejsan!
Ja det var ju väldigt länge sedan jag skrev något här på bloggen om hur läget är och vad jag gör, men det brukar ändå finnas något positivt i det. När det går bra att träna och allt rullar fint, då finns det helt plötsligt mindre tid att hänga här framför skärmen, på gott och ont :) Men en lite uppdatering ska ni få:
Sedan jag skrev senast om Idre så har första tävlingshelgen i Bruksvallarna passerat, utan mitt deltagande då. Jag var på plats och fick åka mycket skidor på fjället och hjälpte klubben en del runt tävlingarna. Sedan den helgen så har jag varit upp till Idre en sväng igen i samband med att cuptävlingen gick, igen då som hjälp till klubben med skidtestning. Det var nog enda platsen i länet med snö så det passade bra att åka med klubben och både hjälpa dem och själv få åka på lite snö, så det blev en bra helg trots lite svängande humör där när D21 skulle starta...
Riktigt finväder i Bruks!
Helgen före jul så följde jag med Emilie Cedervärn, Maria Gräfnings & Frida Erkers till Lisa Larsens stuga uppe i fjällen (läs: Orsa Grönklitt). Vi tränade, laddade upp inför julen med allt från bakning till julklappsspel och hade det riktigt gött! Så gött så det var nog här någonstans det började kännas riktigt bra fysiskt igen för mig. Tvåtimmars passen på skidor funkade riktigt bra, i lugnt tempo då fortsatt, och jag började allmänt känna mig piggare under den helgen.
Bjuder på en bild från favoritfjällen i Idre, Rendalssölen!
Så sedan dess så har det rullat på riktigt bra med träningen! 14-15h timmars träning i veckan i lugnt tempo har det blivit de senaste tre veckorna, vilket är ett bra framsteg! Och att det känns "som vanligt" igen, alltså pigg! Så det har verkligen varit bra veckor jag haft under detta blogguppehåll som varit!
Julmys och fika i Grönklitt med tjejerna!
Senaste tiden så har det alltså varit bra träning blandat med rätt mycket skidtekniksjobb därimellan. Redan idag åker jag faktiskt iväg för lite mera skidtekniksjobb och miljöombyte i Bad Gastein i Österrike för att vara instruktör där på läger! Så nästa uppdatering kanske blir med lite härliga alpbilder förhoppningsvis! Tanken är att ändå kunna träna själv en del där nere och snart smyga igång med lite högre belastning än det lugna tempo som jag kört under en ganska lång tid.
Så mycket gott väntar närmaste veckorna med andra ord! Vi höres, Moa
Hejsan,
Jag sitter just nu i ett litet hav av packgrejer och pinaler som jag ska ta med mig till Bruksvallarna för första tävlingshelgen. Men tyvärr utan tävlandet för min del. Jag ska hjälpa klubben en del på plats men närmare än så kommer jag inte allt vad nummerlapp heter. Så det blir fortsatt träning på plats för mig, så jag fortsätter jobba på tålamodet och tränar vidare på den plan jag har inför säsongen. Det känns märkligt att vara på plats utan att tävla, det måste jag säga. Humöret kommer antagligen svänga en del, så förhoppningen är att fjället kommer vara åkbart i Bruks så jag kan ta ut energin där istället :)
Senaste veckorna har annars innehållit ännu ett läger i Idre. Riktigt fina förhållanden emellanåt, mycket folk och gött att få vara på snö kan jag summera det som. Samt att det blir små framsteg hela tiden som jag kan glädja mig åt sen senast vi var i Idre, så det har varit bra veckor som precis passerat!
Lite bilder från lägret i Idre:
Vyn över Idre, bild på Hana Hancikowa, jag och Lisa Larsen efter ett av passen och lite skidbilder på mig och Lisa när Lisa åkte snålskjuts i spåret :)
.jpg)
.jpg)
