Ja det är något märkligt med detta datum. Eller märkligt kanske är fel ord. Innehållsrikt, snarare. Det förklarar nog dagen lite bättre. Märkligt beskriver nog mera platsen där det alltid händer. Materialhaveriet. Men jag ska börja i rätt ände:
Tidigt, tidigt ringde klockan imorse. Första träningspasset för dagen var stakning i två timmar och jag höll mig ganska mycket längs cykelvägen vid väg 293, för er som är bekanta med de bästa cykelvägarna i området. Ett bra pass blev det, trots att överkroppen var fortsatt trött sen passen från tidigare i veckan. I måndags körde jag, som jag berättade i det förra inlägget, ett test på rullbandet på Livi som skulle mäta maxfart och syreupptagningsförmåga i stakning. Överkroppskapaciteten med andra ord. På papperet ett bra test och bra värden, upplevelsen & min känsla stämde kanske inte överens med det. Maxfartstestet var ett kort test och den vanan man har med att testerna oftast sträcker sig uppemot flera minuter gjorde att känslan var "Jag vill köra igen!" snarare. Men det får jag ju. I höst. Jag får ladda för det. Det slog mig också varför valet på skidåkningen föll sig mer naturligt för mig än att fortsätta med friidrott som tonåring: det ska slitas lite längre än ca. minuten, enligt min mening. Men ett test är ett test och det sker på ett rullband, en helt annan miljö än på en löparbana, helt klart. Och slita lite längre fick jag ju för andra delen av testet bestod av ett maxtest, där det likt ett vanligt syreupptagningstest var bara att hålla sig kvar på bandet så länge som möjligt. Tekniska detaljer att slipa på & styrka i delar av överkroppen, det är några av delarna som jag framförallt fick med mig från testet i måndags som jag ska fortsätta jobba på.
Men tillbaka till morgonen den 12:e: en snabbdusch efter passet och sedan kvickt iväg för att kolla & lyssna på lillsyrrans skolavslutning, som slutade nian idag. Där fick man stå stolt & fascinerad av Julia som höll tal för hela skolan, riktigt imponerande. Hade bara mina armar varit piggare hade jag applåderat resten av dagen!
Det är väl här någonstans vi närmare oss det där materialhaveriet jag nämnde tidigare. men haveri är väl egentligen att ta i. Eftermiddagen spenderade jag på landsvägscykeln, som var planerat till 3h men jag fick nöja mig efter dryga 2,5h då jag fick punktering på framdäcket. Eftersom jag redan lagat en punktering på bakdäcket så hade jag ingen mer slang. Punktering händer ju för jämnan, men det speciella med just den här punkteringen var att det skedde ca 100m från där mitt hjul skar sig förra året. På denna dag, för exakt ett år sen. Att jag vet detta är för att det också skedde på passet innan förra årets avslutning, och att jag minns att jag fick springa genom Ornäs i pjäxor till närmaste släkting, min mormor & morfar som lyckligtvis bor väldigt nära "min olycksplats". Förra året löste jag situationen med att "bryta mig in" hos dem och ta morfars gamla Elpex-rullskidor så jag tog mig hem. I år slutade det med en löptur i cykelskor och ett pass på deras roddmaskin. För skam den som ger sig. Det blev bra visualiseringsträning inför vintern när jag matade på där i roddmaskinen. Jag har ju dessutom sagt att jag jobbar på att skapa ett litet stakmonster i mig, och då är ju extra överkroppsträning inte helt fel heller!
I tisdags skedde två av mina livs största bedrifter: jag lyckades göra en balfrisyr OCH jag blev nöjd med resultatet! Trodde varken mina fingrar klarade av sånt här "pill-jobb" eller att jag skulle göra det utan att bli förbannad, coolt!
Trots att det kanske inte syns på bilden så utmanade Runn mig rejält häromdagen i kajaken, det blåste motvind och vågade ganska häftigt. Fick sol & riktigt bra bålträning, blev ett bra pass i dubbel bemärkelse!
Resultatet när det rycker i baknings-nerven: gräddtårta till Julias avslutning!
Jag får bjuda på lite träningsbilder i ett senare inlägg, så det inte ser ut som jag bara bakar & paddlar i solsken! Nu ska jag ladda för morgondagens backintervaller på rullskidor i Högbo i Falun! /Moa
.jpg)
.jpg)
