Hej hallå!
Det sitter en betydligt gladare och piggare Moa Larsson framför tangentbordet och knappar än vad det var senast jag skrev, kan jag säga! Med betoning på betydligt. Jag har efter drygt tre veckor av lugn "motionärs-träning" lyckats vända mitt tidigare trötta tillstånd till att ha ork över efter passen. Senaste veckan har det handlat mycket om att träna lugna och korta pass och bara försöka jaga överskott, det vill säga att man fortfarande känner sig pigg när man stoppar klockan. Första veckan fanns det, som jag skrev tidigare, inte så mycket av en tillstymmelse till en sådan känsla. Men sakta men säkert har den tröga & loja, och enligt mig långdragna, känslan i kroppen börjat lätta. Musklerna ger numera ett svar på tal och det händer något när man använder dem, till skillnad från när det kändes som att springa/staka/skata i bomull eller vatten & huvudet sov under tiden. Svårt att förklara exakt hur det har känts, men den har succesivt avtagit och försvunnit senaste veckan hursom. Vilket är hur skönt som helst!
Men även fast hela kroppen & skallen nu bara vill köra fort och bli trött, alltså skönt trött, så gäller det ju att fortfarande vara kall och stegra träningen sakta, sakta nu närmaste tiden. Vilket är lättare sagt än gjort när man bara vill tillbaka till de normala träningsrutinerna igen. Jag får försöka njuta av att få ha lite energi över efter varje pass. Låter ju inte så dumt när man skriver det. Det konstiga är väl att man vant sig vid att vara mer trött än pigg egentligen
Frida gav mig lycka i en burk häromdagen: Surdeg! Jag får ta och använda den där överskottsenergin till att få till ett bröd av den bubbliga blandningen
Nu ska jag iväg och rösta & sen fortsätta försöka hålla min träningsdjävul i schack :) / Moa