Juli

Hejsan,

det var ett tag sedan ni fick höra hur det står till för kroppen min, som jag, som ni borde förstått vid det här laget, inte varit ense med på ett tag. Men det har börjat förändrats faktiskt.  Arbetsskadad av skidåkningen som man är så drömmer jag och planerar en hel del om när jag får börja belasta kroppen "på riktigt igen". Få bli trött på ett skönt sätt och inte utmattad. Intervaller. Tävlingar. Ja du..men det kanske inte står på!

Men just nu måste jag fortsätta att vara kall och köra mina lugna distanspass. Jag tänker att jag måste upp på en ganska hög nivå när det gäller mängd innan jag kan belasta kroppen så hårt som med intervaller igen. Men jag tycker att det går sakta framåt ändå. Jag kan köra tvåtimmarspass igen och känna mig pigg passet igenom. Vissa dagar så är jag som oberörd efter dessa pass. Andra dagar sover jag mest. Så jag har väl nått det stadiet när det allt som oftast funkar under passet, men kan ibland få "straffet" efteråt. Och för bara ett par månader sedan så funkade det inte ens under passet. Så ja, små framsteg har skett i alla fall.

Så nu ligger belastningen kring 12h/vecka och försöker stegra belastningen sakta men säkert. Det är mer än vad som funkat förut, vilket är bra, men det är en lång bit kvar innan jag är där jag varit förut.

Lite bilder från vad jag har haft för mig när jag inte tränat eller jobbat senaste veckorna. Har hunnit med att hälsa på lite ivägflytttade kompisar både i Öregrund och Rättvik, en liten minisemster till Stockholm & varit en hel del i sommartugan!