Lite för mycket av det goda

Som jag skrev i senaste blogginlägget, "att jag sprungit ur det sista som fanns kvar i benen", visade sig vara mer bokstavligen än vad jag trodde att det skulle bli när jag skrev inlägget. Ett par dagar senare så tog det ganska så tvärstopp i träningen. Illamående. Yrslig. Slut. Det blev någon dag utan att det blev så många knop, utan mest sömn innan jag började känna mig som en riktig människa igen. Jag försökte någon dag att börja träna på som vanligt, men det märktes ganska snabbt att allt inte var tillbaka till "som vanligt" igen. Det var ungefär som att träna i syrefattigt vatten och jag ville mest bara vända hemåt igen och sova. Vilket jag såhär i efterhand kanske skulle gjort också innan det gick för långt.
Så den här veckan har jag verkligen dragit ner på träningen rejält för att se till så kroppen är helt återhämtad innan jag försöker trycka på med mera träning. Om det blivit för mycket träning senaste tiden eller om det var något annat som gjorde att det tippade över lite vet jag ju egentligen inte, men oavsett så tror jag det är behövligt att jag tar det lite lugnt ett par dagar. Det kommer jag ha igen senare in i höstträningen. Den bra sommarträningen jag lagt ner har jag ändå med mig i ryggen & kommer nog komma mer till sin rätt om jag kan få till riktigt bra kvalité under hösten.   
Jag skrev ju själv för någon månad sen att det gäller att tänja lite på gränserna nu i sommar för att utvecklas. Nu har jag ju hittat den där fina gränsen, vilket kanske även för något positivt med sig. När jag vet vart den är kan jag ju förhoppningvis hålla mig på rätt sida om den. Det borde ju bli lättare nu i alla fall.

Man är ju varken van vid att ha tid över under dagarna eller att man har ork nog att göra saker mitt under dagen, då man vanligtvis är mosig sen förmiddagspasset eller laddar för eftermiddagens pass. Så det har, hör och häpna, bakats en del under dagarna. Inget kaffedrickande dock, då jag helt plötsligt inte tycker om det längre. En av de mindre trevligare sidorna av att bli lite för slut, konstigt nog. 

Häromdagen var jag & Linda hos Frida och bakade pizza. Århundradets sämsta tyvärr. Vi fick sitta och peta av fyllningen från den ogräddbara glutenfriabottnen. Det gick sådär. Vi räddade upp det fint med en äppelpaj i alla fall! 

Tillbaka till att hämta tillbaka energin så jag snart kan fortsätta samla timmar :) / Moa