Sjuklingen

Om mitt tålamod inte kommer vara gjort av sten och vara det mest solida som byggts någonsin, då vet jag inte vad som kommer vara det. Natten (för en vecka sedan) till den dag då jag för första gången skulle köra fart på över ett år så vaknade jag upp med halsont. Att jag blev less är nog en underdrift, men vänta på att få träna har jag också tränat mig på länge nu så det är väl ingen fara på taket i det stora hela. Jag försöker ha den positiva inställningen att det inte var dags ännu att börja belasta kroppen. Men det börja klia lite lätt i fingrarna nu alltså. Jag har ju följt SM på håll från tv-soffan nu i några dagar och mentalt känner jag mig mer än redo att också få stå på den där startlinjen alltså!! Men den som väntar på något gott....

Annars så var jag förra helgen ledare på ett Vasaloppsläger åt Tynell Activity i Falun och denna helg så fick jag besök av Ida som kom ner och hälsade på mig. Ärendet var väl kanske egentligen en katthämtning i Stockholm men hon trotsade mina baciller och hängde här med mig ett par dagar också och det räddade mig från att bli helt tokig. Det är inte heller alltid helt optimalt att basera sin kompiskrets på skidåkare som är både rädda för baciller och befinner sig i Piteå dessutom hela gänget....
Men hursomhelt, igår åkte vi ner över dagen och hämtade hennes katt Sydney som var den sötaste katt jag någonsin träffat!