Testvecka

Jag avslutade ju förra inlägget med att jag skulle tävla dagen efter. Testrace sprint med DSA, närmare bestämt. Vi körde i Norslund och upplägget var ungefär som en sprint är på vintern, men denna gång med en prolog och efterföljande 4 heat, istället för 3. Ett varv tog knappt 3½ min. Eller i alla fall på prologen, innan man börjat fått smaka på riktig syra. För det var inte igår som jag körde maxinsats på skaterullen. Senast jag körde mer än bara en minuts fullt blås var i mitten av juli. Så nog darrades det en del, i såväl benen som underarmarna (som av någon anledning blir som mest stumma av syran?). Jag hade blodsmak i munnen passet igenom. Helt klart ett pass jag behövde innan det beger sig om lite drygt tre veckor i Bruksvallarna med säsongspremiären. Men lite fler sådana här pass vill jag nog räkna in bland passen innan det är dags för riktig tävling på snö. 
 

Och hårda pass att köra, de finns! Igår (måndag) körde jag höstens syreupptagningstest. För en gångs skull var jag inte nervös, nästan obehagligt lugn inför plågandet på bandet. Snarare att jag såg fram emot att få hamna på rött och försöka vinna över mitt eget huvud. Eller så kan det vara passet i fredags som härdat mig. Så mycket mjölksyra som jag kan dra på mig i skate är betydligt mer än i klassiskt, om man nu kan jämföra syra & syra. Men dessutom skulle jag ju nu få möta min favorit konkurrent igår. Mig själv. Finns nog ingen jag vill vinna över så mycket som mig själv. Så ni kan nog tänka er frustrationen jag kände, när jag hängde där i selen efter testet och insåg att jag var tre sekunder från min tid på bandet i våras. En tyst harrang av svordomar mumlade jag för mig själv efteråt. Men såhär i efterhand så kan jag nog vara lite mer nöjd än just där efteråt. Gårdagens test gjorde jag med en tuff sommar i ryggen, så tuff så det tippade över i början av hösten, och ändå kan jag prestera på en jämlik nivå som i våras. Det är inte så dåligt det. Och med ett förbättrat syreupptag i bagaget, är ju bra att ta med sig in mot vintern nu. Och inte minst imorgon när jag ska upp på bandet ännu en gång då det är dags för staktestet, som jag också gjorde i våras. Känns nästan som jag tycker det här testet är snäppet viktigare att se resultatet av. Det är ju ändå, som ni kanske märkt, överkroppen som jag lagt allt fokus på att härda under den här sommaren. Maxfart och därefter ett maxtest är det som ska köras. Hur skumt det än låter så kommer det bli kul att få köra skiten ur sig imorgon! :)

Inga bilder på solstränder eller alper här inte. Det är ju såhär riktig höstträning egentligen ska se ut: myrigt, blött och konstant duggregn. Att gå på snö kommer ju bli extra gött! 

 

Nu ska jag vätska upp mig inför iDXA analysen (en sorts skanning som mäter kroppssammansättningen) som väntar innan staktestet imorgon. Hörs hej! /Moa