Tre märkliga veckor

Hejsan,

Var ett tag sen jag uppdaterade bloggen så det passar sig att dra lite vad som pågått senaste veckorna, och det är inte så bara det...;

Som jag fått på inrådan av kunnig i det här med rehabilitering så ska jag varje månad lägga in ett par dagar av totalt break från träning. För att hela tiden få nollställa kroppen på nytt, lite av en säkerhetsåtgärd kan man väl säga. Vilket jag gjorde där i slutet av Juli. Åkte iväg till Irland dessa dagar och kunde verkligen koppla ner från träningen och rutinerna som jag vant mig vid. Enda kruxet var väl att jag dagarna innan breaket var på gymmet med coach Nilsson och körde styrka. Inga konstigheter egentligen, förutom att vi testade en ny magövning och jag ville väl visa mig på styva linan och försöka göra allt bättre än coachen, och det kanske blev mer än vad jag uppfattade just där när jag körde. Två dagar efter styrkan hade jag den brutalaste träningsvärk jag någonsin upplevt i hela magen. Fick ta stöd varje gång jag skulle resa mig upp. Dra djupa andetag gjorde att det stramade. Försökte stretcha så gott det gick, men till slut tror jag kroppen fick nog efter 6 dagar med träningsvärk och försökte få stopp på det hela själv. Magen började sakta svullna upp under ett par dagar och jag kunde känna hur midjan sakta men säkert blev större och fick en "vätskeliknande" konsistens. Det var helt sjukt. Jag fick inga "Men grattis till tillskottet" men jag hade inte höjt på ögonbrynen om någon trodde jag var gravid den där veckan. Från en jättemage så började vätskan som "rinna" neråt och utmed höfterna och låren. Så det var väl rätt vaggande jag gick runt där i Irland egentligen. Det tog en vecka ungefär innan kroppen tog hand om den där vätskan, eller vad det nu var. Läkarna visste inte heller vad det var, bara spekulera i vad som kan ha hänt. Men någon form av överbelastning på en väldigt stor muskelgrupp gick väl att konstatera, och att någon typ av cellvätska var det som läckte ut. Och jag som trodde att jag efter ett år av strul hade lärt mig hitta balans på saker å ting. Man lär sig, som sagt...

Två bilder från Irland resan. Första bilden är från den bästa dagen där, vi åkte till en liten hamnby som hette Howth. Sjukt fint. Och den andra bilden är från när jag upptäckte en ny favorit bland cappucinos & koppar!

Men krånglet tar inte slut där. Efter knappt en vecka av vila för att få bukt med "magproblemet" så började jag träna igen och förbereda mig inför träningslägret med DSA i Idre. Vilket jag såg framemot ENORMT mycket, få vara på läger med de andra från skolan och bara få leva lägerlivet. Men. Vaknade såklart upp två dagar innan avfärd med halsont. När jag äntligen är uppe på en hyfsat normal nivå i träningen igen och kan börja träna "riktigt" då är det något annat som hindrar mig. Optimisten i mig lugnade mig och tänkte att "Okej. Nu är det såhär. Nu får du en rejäl omstart och viloperiod. Det är bra. Och magen får tid på sig att läka också."

Blev till att vila upp mig i stugan istället när planerna inte blev som tänkt.

10 dagar senare så sitter jag här och har börjat komma igång med träningen igen. Viloperioden har definitivt gjort sitt och jag tycker att det inte märks så mycket att jag varit ifrån träningen en så pass lång period som över två veckor. Att jag sedan skrapade upp mig och dunkade i knäet i asfalten på första passet på en lång tid med rullskidor är en annan historia. Jag kan träna ändå, med viss begränsning, så det är ingen större fara. Begränsningarna får man leva med. Det är väl på något vis det jag börjar lära mig nu.

Sitter och begrundar mitt knä som får bli sista pricken över i:et med denna "otur" som har legat över mig ett tag nu. Vi nöjer oss med krångel nu tror jag. Vi hörs/ Moa