Två steg fram, ett steg bak..

Hejsan,

Som rubriken skvallrar om så har väl på sätt och vis det jag förväntat mig hela tiden inträffat, det där bakslaget. Att hitta balansen i träningen med hur mycket jag kan träna och stegra mängden i träningen, är en svår balansgång alltså. Är huvudet dumt får kroppen lida, eller hur var det? Det svåraste i dagsläget är att hitta balansen mellan kroppen & huvudet egentligen. Sen förut är jag van med en viss belastning i träningen och i dag ligger jag på kanske 20-30 % av den belastningen, då jag varken kör några intervaller och träningen består endast av väldigt, väldigt lugna pass. Men det är väl så enkelt som att den träningen jag bedriver nu svarar kroppen annorlunda på än vad jag är van vid, och det är väl det som är den där balansgången just nu.

Men, som sagt, man lär sig efter vägen. Jag lär mig ju för varje dag att känna igen vad som är "signaler" från kroppen och vad som är mera utav funderingar i mitt huvud som sätter sig som tyngder på mig. För jag ska inte sticka under stolen med att det funderas en hel del om hur jag ska gå tillväga. Vägen tillbaka kommer definitivt bli en slingrande väg, men dit jag tagit mig idag skvallrar ändå om att en dag så är kroppen min tillbaka där den ska & jag kommer definitivt ha ett helt uppslagsverk på hur denna kropp fungerar!

Bild från ett rullskidspass jag körde i Tällberg när vi var där förra helgen. Ingen brist på backar här inte, nej du!

Så senaste veckan blev det ungefär fyra trötta dagar som jag vilade innan känslan av att kroppen ville röra på sig igen infann sig. Ett litet bakslag i sammanhanget egentligen. Så tanken med denna vecka är att på nytt smyga igång träningen, känna efter så att allt känns ok i kroppen. Det innebär ungefär 6-7h träning plus styrka (som fortfarande är ett litet frågetecken till att det funkar så bra?) och mycket återhämtning därimellan, om allt funkar som sagt.

Vill passa på att skicka ett extra litet tack till XL BYGG Falu Trävaru, Stefan & gänget där som är med mig även nästa säsong, som varit ett kanon stöd för mig även nu när jag kämpat i motvind ett tag! Det har varit enormt viktigt!  /Moa