Hejsan,
sedan sist jag skrev så har jag bockat av både min vilovecka och lite drygt två träningsveckor. Viloveckan var allt annat än skön så det var rätt gött att få dra igång träningen nu första veckan i maj. Vilket var ju syftet med den där veckan. Att jag skulle vara helt nollställd i kroppen för att inte göra om samma misstag som förra året. Ivrig och sugen på att bara få svettas var känslan, och är fortfarande det, när jag drog igång med träningen igen. Men genomgående har det varit med ganska hårt åtdragna tyglar på mig själv. Som jag & coach Nilsson resonerat oss fram till så är det till att börja med endast lågintensiv träning som gäller nu i maj. Smyga igång sakta med träning. Stegra belastningen i steg för att hålla koll på hur kroppen svarar på träningen. För att inte min iver ska ta över så består dom där tyglarna just nu av att min klocka piper varje gång jag går över 135 i puls. Så ja, såhär i början så härjar klockan rätt rejält kan jag säga. Både för att jag vill köra liiite fortare än vad kroppen borde & för att det är rätt ovana aktiviteter för kroppen.
Känslan svänger en del så jag försöker justera träningen och belastningen från dag till dag. I gymmet har det nog funkat allra bäst hittills. Där känner jag mig inte lika mycket som ett sänke som det gör när jag lufsar ute i skogen. Så jag tar det steg för steg nu och inte stressar på någonting. Det får ta den tid det tar innan jag kan träna på för fullt igen.
Inga problem med att köra sig trött på gymmet i alla fall! Vi höres /Moa
.jpg)
.jpg)
