Sedan sist jag skrev så har jag hunnit ha en väldigt lätt vecka i träningsväg, följt av en tuffare helg i Idre med två tävlingar, i korta drag. Jag avslutade ju förra inlägget med att lägga benen i högläge för att försöka snabba på återhämtningen av dem, men jag tror inte att det hjälpte mig särskilt mycket. Tunga ben & en tung kropp fick jag dras med under veckan och det var lite av en chansning att packa ner tävlingsdräkten och dra upp till Idre i fredags. Det kändes som jag stod och vägde mellan att fortsätta ta det lugnt och hoppas att den tunga känslan skulle vända eller att försöka tävla mig ur segheten. Men att jag möttes av riktig vinter och fick smaka på både skidåkning i mörkret med pannlampan och väcka den riktiga tävlingsdjävulen i mig igen gjorde mig mer gott än vad jag trodde. Så det var ett bra val jag gjorde. Så nu sitter jag hemma igen med en "piggare" känsla än för ett par dagar sedan. Men med betoning på dom där citationstecknen. För jag är långt i från något jag vill kalla för bra form & en pigg kropp. Resultatmässigt vill jag bara glömma helgen: ett fall redan i kvarten i sprinten i lördags gjorde att tävlandet tog slut betydligt tidigare än vad jag hade ställt in mig på och dagens formstatus tog mig bara till en blygsam 11:e plats. Men med tanke på den slitna kropp som jag försöker jobba med så klappar jag mig själv på axeln ändå efter dagens insats i spåret & är nöjd över att formen är påväg åt rätt håll igen!

Julia var med och tog lite bilder i helgen:

Till veckan som kommer så ska jag fortsätta att ligga lågt med träningen och ge medvind till formen, så jag står med rappa ben på startlinjen i Piteå nästa helg. För då väntar Intersport cup & två race där jag vill att det ska gå riktigt fort! Vi höres /Moa

Hejhej,

Bild från ett av helgens lopp som langd.se tagit. 

Och där var den gjord. Den så efterlängtade premiären. Dagens kortaste reflektion av femkilometersloppet i klassisk stil lyder: ”kalven på grönbete”. För det var mycket iver som skulle ut där första minutrarna av loppet. Så mycket iver att det blev lite för mycket spring på skidorna och desto mindre åkning på skidorna, som man sig bör göra på ett par längdlagg. Men men, premiären är gjord och den största nervositeten har lagt sig. Placeringsmässigt är jag inte nöjd med dagens lopp, det var i och för sig otroligt tight om placeringarna och de rann iväg mer än vad jag ville. Det var verkligen sekundstrid mellan varje åkare. Men bara dryga minuten upp till dagens topp fem för min del. Det plockar jag med mig in i kommande tävlingar. Och en fin finish på dagens lopp fanns också att plocka ut, för den delen! Men mer känner jag finns i kroppen som ska ut. Ut på rätt sätt. Och möjlighet för det finns! Redan imorgon väntar 10 km fristil (som sänds i Vinterstudion i Svt 1 imorgon från klockan 11) och på söndag sprint klassiskt. Bara att börja ladda om!  

Sedan sist jag skrev så har lägret tillsammans med DSA hunnits avslutas i söndags och vi har flyttat vårat pick & pack till en ny stuga. Just nu bor jag tillsammans med tre andra åkare från klubben i en liten stuga några hundra meter från skidspåret. Det är jag, Maja Dahlqvist, Emma Eriksson & Adam Steen som har bott här under dessa ”mellandagar”, innan resten av klubben kommer upp hit till tävlingarna. Livet i stugan med den ”lilla familjen” har förändrats en aning mot hur det var under lägret i förra veckan. Vi tränar lite mindre & försöker samla desto mer energi till premiären som börjat smyga sig allt närmare. Så det dricks minst sagt en hel del kaffe & spelas mycket kort om dagarna.

Man tager vad man haver, heter det väl? På bilden kör jag explosivstyrka för magen genom att kasta/fånga en kylväska fylld med vedträn.  

På förmiddagen var jag ute på ett lugnare distanspass & det var med hårda tyglar jag snurrade runt konstsnöspåret, som är fortsatt fint tycker jag. Det har börjat rycka lite i tävlingsnerverna så det är svårt att hålla sig från att det inte ska bli ryck en gång i minuten i brant backarna längs banan. Man blir så inne i att det snart är tävling att fantasin om att man är ute och tävlar seglar iväg lite för mycket emellanåt.

Det har hursom blivit lite kallare & kommit ner lite fjun från himlen de senaste dagarna, så konstsnön kommer nog klara sig över tävlingshelgen också. Som sagt, tre dagar kvar nu, bara att behålla lugnet & hoppas på att man har två rappa ben på startlinjen på fredag!

Lite materialvård & testning väntar nu. Och mera kaffe. Vi hörs!/ Moa

Ja de fortsätter att rulla på i väldig rask takt, dessa lägerdagar. Vi fyller dem med fortsatt skidvana, teknik & fart på snö. Jag sitter just nu djupt nerskjunken i sängen och väntar på att Maja Dahlqvist ska fixa klart lunchen efter fartpasset på förmiddagen. Vi växlar om att ha hand om måltiderna, så vi äter där vi bor i stugorna. Det är väldigt skönt faktiskt, att sköta allt från stugorna. Så vi byter både recept & tekniktips och diskuterar allt därimellan vid måltiderna.
Men förutom att käka mycket mat under lägret så har vi även hunnit köra ett premiär race på snö nu under förmiddagen. Vi tjejer körde knappt 8 km skate på tävlingsbanorna som vi ska köra på nästa helg. Ett premiärrace om något var det i alla fall för min del när jag körde. Det var lite för ivrigt på vissa ställen och lite för ovant på andra ställen. Men det känns bra att man fått tävla ur sig en gång, så man kan "köra om" racet nästa helg. Så det blir till att fortsätta försöka slipa till teknikdetaljerna och jaga överskottet nu sista dagarna innan den riktiga premiären, för den närmar sig nu! 

Det är många trötta skidmuskler som ska töjas och stretchas efter många skidmil. Här är Linn Sömskar, jag, Tove Alexanderssom och Maja Dahlqvist som jobbar på att få tillbaka lite rörlighet igen. Bakom kameran står coach Annika och hejar på!

Coach Nilsson, Linn, jag och Maria Nordström efter gårdagens skatepass längs konstsnöslingan

I eftermiddag blir det en löptur & styrka och imorgon väntar lägrets sista pass. Jag blir kvar här i Bruksvallarna fram tills premiären nästa helg, så under veckan blir det fortsatt träning på tävlingsbanorna här!/ Moa 

Hejsan!

Sitter just nu uppe i stugan och tar det lugnt efter middagen. För bara någon timme sedan avslutade jag det femte passet här i Bruksvallarna. 1,5 timme skate med lite impulser & mycket teknik, närmare bestämt. Vi (jag & lite drygt 20 till från skidhögskolan) kom hit i måndags och har sedan dess snurrat på den nu drygt fyra kilometer långa konstsnöslinga som finns här. Men det bör sägas att det är en otroligt fin slinga med tanke på förhållandena. Det har knappt kommit någon nederbörd & det töväder som varit tog hårt på den snön som fanns. Så jag snurrar gladeligen runt slingan. Jag & de hundratals andra skidåkare som sökt sig hit då förstås. Första passet vi körde var spåret helt knökfullt. Tror inte det var många meter som det inte fanns en skidåkare på. Men ju mer de förlängt spåret desto mer andhål har man fått till att försöka hitta sin egen rytm & åkning. Och jag tror jag börjat hittat den nu. Första passet på snö är alltid lite vingligt och stappligt, men i år tog det inte så mycket mer än 2-3 pass innan man började känna sig något så när bekväm på skidorna. Men fler skidpass väntar innan premiären om lite drygt en vecka, så det finns mer tid att fortsätta jobba på det man åkt och nött under sommaren!

Bild efter förmiddagens distanspass i -5 & hårda spår. Som ni ser så är det bart överallt förutom på slingan lite längre ner bakom mig. Jag var ganska nöjd ändå. Snö som snö :)Bland det bästa med skidåkning: träning i mörkret med pannlampa! 

Bild på Frida Erkers från eftermiddagens skatepass. Lika fascinerad som jag över dessa träningspass med pannlampa! 

Imorgon väntar klassiska tröskelintervaller så nu blir det kvällsfika! /Moa

Dagarna har rasat förbi sista tiden & nu ryms antalet dagar tills jag åker på snö på en hand. Känns ganska gött i maggropen när jag tänker på vintern och framförallt premiären, om det nu på något vis undgått er att jag drömmer om snö & tävlingar om dagarna!

Sedan sist jag skrev så har det tränats en hel del & trillat ner en hel del snö i Bruksvallarna dessutom. Som det ser ut nu så åker vi upp på måndag morgon på läger, om bara vädret fortsätter visa på snö & kallgrader. Skidåkning i mörket med bara pannlampa & knarrandet från snön. Det vore något det. Men man kanske ska hoppas på snö i någon form innan man börjar sukta efter dem där finpassen på fjället i Bruksvallarna. Kanske. Men som sagt, det är inte så långt kvar nu tills riktig skidåkning.

Fördelen med kalhyggen är att man får lite fin utsikt på löppassen ibland, här från milbanan i Bergebo mot Falusidan. Sol & pigga ben bjöds det även på denna träningsmorgon. 

Vad gäller träningen så har jag hunnit med flera fartpass, ett par styrkepass och distanspass därimellan. Jag har dessutom lyckats samlat på mig en karta av små blåmärken på låren som visar på att jag gjort något bra i gymmet, tydligen. På uppmaning av coach Nilsson så gäller det att ju fler och rejälare blåmärken jag skaffar mig på låren desto bättre frivändningar gör jag på gymmet. Enkelt förklarat. Frivändningar är en skivstångsövning & hör till maxstyrkan jag kör. En del i övningen är att skjuta på stången rejält med fart från höften med hjälp av låren (väldigt simpelt förklarat). Och ju rejälare rörelse desto hårdare träff. Sagt & gjort. Och nu har blåmärkena börjat hopa sig. Jag bör väl nämna att jag får blåmärken ganska så lätt. Men jag lever på hoppet av att man börjar bli lite mäktig på gymmet också! 

Imorgon väntar en vilodag och till helgen blir det tävling i rullskidor tillsammans med DSA. Ett klassiskt race där vi ska köra mycket backe. Förutom det blir det lite mindre träning för att vara pigg tills vi går på snö på måndag(!). Hörs hej!

Hejsan!

Idag har det varit en bra dag i träningsväg. På förmiddagen var vi i Baggbo och körde tröskelintervaller (halvhårda intervaller i hyfsad fart där man inte ska dra på sig mjölksyra) som tog lite drygt 15½ min att köra. 3 gånger uppför backen. Och med vi så menar jag mig själv & 23 skidåkare till från DSA. Inte varje dag nästan hela skidhögskolan är med på ett pass. Så vi var inte mindre än 3 knökfulla bussar som körde runt genom Baggbo ett antal gånger. Backen i Baggbo är så pass brant att det inte passar sig att rulla utför. Både för vår egen skull och alla andra som bor där så blir vi skjutsade ner i bussarna mellan intervallerna. Jag tror vi stör dem så det räcker ändå när vi kör våra intervaller. Hursomhelst så var det ett bra pass för mig idag. Känner att det äntligen börja finnas lite överskott och lite ork i kroppen i skate. Lite tekniska detaljer som börjar sitta mer & mer och en bra känsla överlag börjar infinna sig. 

         Bild som är tagen från DSA's twitter från dagens pass i fint höstväder

Den goa känslan är bra att ha nu när det nu bara är tre veckor kvar (!) tills första tävlingen. Jag kan inte beskriva hur mycket jag vill gå på snö nu!! Lite synd därför att snöläget i Bruksvallarna är som det är, väldigt fattigt på den vita varan alltså. Från början var det tänkt att vi skulle åka på läger med DSA på måndag till Bruks, men nu är lägret uppskjutet en vecka. Bara att spara på krutet & suget efter snö ett litet tag till då. 

    
Lite sådana här bilder man sitter och suktar efter nu. Emelie, jag & Frida i ett vintrigt Bruksvallarna vid den här tiden för ett år sedan. Man skulle ju inte direkt tacka nej till dessa förhållanden om en vecka!

Veckan som varit i övrigt har jag, som jag skrev om i förra inlägget, gjort två tester denna vecka. I onsdags körde jag staktestet som även det visade på förbättringar. Känns bra att ha svart på vitt att jag blivit bättre i stakningen, men mina drömmar om att bli ett stakmonster får bli ett långsiktigt projekt tror jag. Det är en bit kvar innan man stakar som man diagonalar på "the Beast", som de så fint döpt rullbandet inne i Falun till. 

I eftermiddag väntar vila & ett besök hos min kiropraktor. Jag har börjat köra maxstyrka & det har satt sina spår i min rygg. Det är tur jag har Olof som kan räta till mig när det lyfts lite för hejvilt inne på gymmet emellanåt! Ha de, Moa 

Hej där!

Inga bilder på solstränder eller alper här inte. Det är ju såhär riktig höstträning egentligen ska se ut: myrigt, blött och konstant duggregn. Att gå på snö kommer ju bli extra gött! 

Ord som mormor skrek på brett dalmål genom bilfönstret för två dagar sen, när jag var ute och värmde upp inför stakintervaller. Hon syftade nog på att det bara var ett par grader & hällregn ute. Jag var nog för inne i staktekniken för att ens förstå vad hon menade. För det har inte varit just vädret som slitit på kroppen denna vecka. Sedan sist jag skrev så har det varit tuff körning i träningsväg: fartpassen är mer än en handfull räknade, där inte så många av dem har varit utan att få smaka på syran. Jag avslutade förra inlägget med att nämna att jag skulle köra två fartpass dagen efter. Under skidgymtiden så körde vi ibland fartveckor, där det kunde vara under 4-6 dagar med enbart intervallpass. 8-9 intervallpass. Effektiva tiden på 15-25 min per pass. Så dubbla intervallpass EN dag kändes inte avskräckande när vi planerade det på förhand. Snarare tvärtom. Men efter duvningen på rullbandet två dagar innan och 4*3min maxintervaller i backe med 20min stakning efteråt på förmiddagen, så var det inte direkt skuttandes jag tog mig ner under vilan, när jag körde 4*5-6min hufs i backen upp mot "Utsikten" i Bergebo på eftermiddagen. Snarare illamående och med stumma vader och lår. Mormors ord kändes inte alltför avlägsna ens för mig att förstå, när jag stapplandes tog mig hemåt efter det passet, med det där lite smått sjuka men nöjda leendet på läpparna. Ångestladdad förtjusning, det där med intervaller. Att man kan må så bra av att plåga sig själv!

Och må gott av att plåga sig själv fick jag göra så sent som i förmiddags igen. Samma pass som för dryga veckan sen, klassiska intervaller 6*5min på bandet i Falun. Men denna gång med både tuffare lutning och snabbare fart, vilket var skönt att få svart på vitt, det jag börjat känna senaste passen. Lite piggare & lite mer ork för varje pass som går. Förutom just efter exempelvis förmiddagens pass då. Det känner jag fortfarande av när det rycker lite här och var i trötta muskler. 

Mycket snack & mycket kaffe blev det i helgen. Frida & jag snackade nog öronen av varandra, när allt från glaciärskidåkning i Ramsau till möglade surdegar skulle plöjas igenom. Här i väntan på Ida (som kom ner från Sundsvall och hälsade på! ) Linda & Marie.  En mycket bra helg!

Imorgon väntar en vilodag & på fredag blir det träningsrace med DSA, sprint fristil. Ska bli kul att få tävla mot de andra tjejerna, och inte bara mot mitt eget huvud & ett snurrande band som i morse. Hörs!