Precis som rubriken säger så har träningen skruvats upp en volym under veckan som gått. Det handlar framförallt om vad jag har gjort på passen, till skillnad mot sommaren då det är mängden som är i fokus. Det mesta i träningsväg handlar mycket just nu om att sätta ihop alla de bitar jag jobbat på och tränat upp under sommarhalvåret. Så intensiteten och kvalitén på intervallpassen är det som prioriteras, till fördel för mängden träningstimmar. Distanspassen sträcker sig inte så långt över två timmar längre och och antalet pass är något färre, för att kunna få ut så mycket som möjligt av intervallerna. Att det blivit så specifikt fokus mot fartpassen senaste tiden har till viss del att göra med tiden som varit. Även fast jag "missat" ett par veckor av grundträning så är det inget jag varken behöver eller ska "träna ikapp", utan det har bara gjort det mer viktigt att få ihop alla bitarna, så det förhoppningsvis ska gå fortare i spåret om dryga månaden(!). 

Så vad är det då jag gjort senaste veckan, som jag så fint motiverat här ovan då? Jo, bland annat skateintervaller i Högbo tillsammans med DSA. 4-minutare med sista minuten som spurt i backe. Jag tog rygg på Linn Sömskar och försökte bara bita mig fast så länge tyglarna höll. Samma gällde senast igår när jag körde 6*5 min på rullbandet inne i Falun. Coach Nilsson skruvade upp hastighet & lutning, sen var det bara att bita sig fast. Såhär i efterhand kan jag säga att det är precis sådana pass jag behöver köra för att ta upp min klassiska åkning till nästa nivå, men när jag minutrarna efter sista intervallen hänger darrandes, grinfärdig & illamående på stavarna så var jag nog inte lika strålande optimistisk. 

Idag har jag haft en välbehövlig vilodag med mycket pluggande och massage. Mina vader har blivit rätt slitna senaste tiden, så det har blivit mycket rullande på tennisbollar för att massera ut dem. Jag hoppas de är pigga imorgon, för då väntar inte mindre än två intervallpass! Vi höres! 

Efter att jag kommit hem igen från mitt miniläger förra veckan så väntade en vilodag på självaste kanelbullensdag. Inte så svårt att gissa hur jag fördrev tiden denna dag, med tanke på vad jag övervägande visat för bilder på vad jag gör när jag inte tränar. Det blev i alla fall ett par plåtar, men det kändes som jag bara försökte fördriva tiden mest i lördags. Efter veckan i Sveg så har träningen bara blivit lättare & lättare att genomföra ju mer och tuffare pass jag kört. Det är verkligen en stor lättnad när man känner att vilodagarna är "strödagar", tyder på att kroppen är med mig igen och att återhämtningen äntligen är där den ska! 

Därför var det inte svårt att dra igång denna vecka i lite mer vanliga träningsdagar. Chockat kroppen med rejäl styrka igen. Nött mycket stakning och mycket teknikfokus på rullskidspassen jag kört. Det är fortfarande, eller egentligen alltid, mycket teknikfokus när man kör rullskidor, men sedan dessa veckor med mindre träning så är det lite bitar som fallit bort, som ska hitta sin plats igen. Jag kan bli så frustrerad av sånt när jag inte hittar rätt i känslan i åkningen, eftersom det är så gött när man hittar det där riktiga drivet.  

Teknikträning om något var det senast igår när jag var i Dala-Järna på rullskidbanan med DSA. Vi var två bussar som var där över dagen bara och körde ett klassiskt race på förmiddagen och ett kortare distanspass på eftermiddagen. Racet på förmiddagen handlade mest för min del att hitta lite speed i kroppen igen. Senast jag hade nummerlapp på mig var i juli på DSA Summer tour, så det var ett tag sen sist. Men det gick klart över förväntan! Fanns lite kraft ändå i kroppen. Det är nog lite sådana här duvningar som behövs nu sista veckorna innan säsongen för att väcka liv i kroppen igen. Men några bara. Så det inte blir för mycket av det goda igen :)

Enligt mig tar de aldrig slut. De ljuvliga bakbilderna... :)

Hejsan!

Sitter just nu hemma hos mina kusiner i Sveg och dricker Tassimo kaffe, som jag blivit bortskämd med under veckan här. Jag har varit här sen i måndags och kört fem pass hittills, allt på rullskidbanan. Fem pass som gått över förväntan måste jag säga. Jag åkte upp hit och hade kört något 2h-pass med en helt ok känsla, men någonstans gnagde det en lite känsla av att jag inte visste hur kroppen skulle svara på flera sådana här pass i rad. En normalvecka hade de här funderingarna inte ens existerat, men efter min dipp så blir det lätt att tankarna drar iväg när kroppen en gång sagt stopp. Vilket var onödigt såhär i efterhand. Fem pass som bara blivit bättre och bättre. För varje dag som gått så har kroppen bara svarat bättre och bättre och blivit piggare. Skidlik träning på rullskidbanan har också varit ett plus som jag inte kunnat hitta hemma. Så ja, det har varit ett bra litet miniläger här uppe i Härjedalen.  

Tänk om man kunde flytta dessa 3,3km asfalt ner till Borlänge. Hade varit fint. Banan är grym!

Att jag fått hängt så mycket med kusinerna dessa dagar och som hundrädd blivit promenerad av två hundar (Ja, de rastade nog mig mer än tvärtom. Men jag kan nog faktiskt stryka ordet hundrädd nu) har varit hur kul som helst! Inte helt omöjligt att de blir ett par besök till här uppe,  Sveg bjöd ju på så mycket fint! /Moa

Ja det blev ju det, en vinst till slut! För tredje året i rad mötte vi IFK Mora SK, denna gång på Ica Maxi i Borlänge, för att göra upp om vilken klubb som är den bästa i Dalarna. Och nog satt vi ner foten. Jag, Emma Eriksson, Adam Steen och Jonathan Steen utgjorde Falun Borlänges andralag men vann 4 av 5 tävlingar! Det var hur kul som helst att få tävla! Dragkamp, Segway-stafett, Däckvältning & "skidstafett" på träplankor var några av de tävlingar vi gjorde upp i. Min dag började ju med tenta hela förmiddagen, så jag var något så mosig i skallen när jag kastades direkt in i dragkampen. Det var helt sjukt vilken syra man fick av det. Jag skakade i hela kroppen efteråt. Jag som saknat den där syran njöt ju däremot lite. Bra teamkänsla och att vi alla verkligen gav allt, var nog lite av vårt segerrecept! 

Bilderna är från gårdagens drabbning! Foto: Johan Trygg, Langd.se 
DT var där också och gjorde en film från tävlingarna, den kan ni se här

Just nu sitter jag och dricker kaffe, med en massa oförklarliga blåmärken från gårdagen & en brutal träningsvärk sen dragkampen. Nu ska jag snart ut på dagens andra pass. På förmiddagen körde jag rullskidor fristil med lite lättare fartdrag för att få igång kroppen igen och nu blir det löpning i det fina vädret!

Äntligen tillbaka i pjäxorna och i träningskläderna, säger jag då. Förkylningen bet sig fast i lite drygt en vecka innan jag nu börjat smyga igång med träningen. Idag på förmiddagen så körde jag mitt första 2h-pass sedan en månad tillbaka. Jag ska väl inte påstå att jag åkte på moln, även fast det är en lättnad att få köra ett normallångt pass igen. Man kan väl säga att det får ta lite tid innan man lättsamt kommer staka sig fram igen på rullen. Det är lite psykande när man har sina rundor och vet ungefär vart man brukar vara vid en viss tid in i passet, och när man då inte når dit känns väl sådär. Men jag ska ju inte vara besviken på kroppen min, nu när den äntligen är återhämtad, utvilad och träningsduglig igen. Om något så lär jag väl ha lärt mig att ta hand om den lite bättre än innan och inte kräva för mycket av den. Tiden framöver nu så ska jag försöka komma tillbaka i lugn och ro och inte stressa igång, även fast det bara är cirka 8 veckor kvar nu till premiären. Jag behöver nog inte ens nämna hur mycket jag längtar dit eller?!

Just nu sitter jag och pluggar till tentan som jag ska skriva imorgon. En fyratimmar lång tenta med ekvationer väntar och sedan raka vägen till Ica Maxi i Borlänge för Slaget om Dalarna. Från stillasittande till att äntligen få tävla lite kommer bli ganska kul faktiskt! Och att äntligen få vinna över IFK Mora, för det måste vi göra den här gången innan det blir pinsamt med bara förluster. 

Längtar lite smått mot skidåkning och vinter nu ja... Det här är från Grövelsjön i våras!

/ Moa

Ja det tog väl inte många dygn efter att jag i princip ropat "Hej!" och bara ville dra igång med den vanliga träningsvardagen innan halsen började klia obehagligt. Suck. Jag kan väl säga att det växlar mellan ilska, milt förklarat, & en något mer positiv syn på att bli förkyld just nu. Fördelen är såklart att det kommer inte vara så mycket osäkert velande över hur kroppen kommer svara efter att ha touchat botten en vända. För det är väl kanske inte en sits man satt sig i så många gånger tidigare. Men att hämta igen sig efter någon vecka med sjukdom brukar inte vara en konst. Tyvärr har man varit sjuk ett antal gånger för att ha erfarenhet av just det. Jag får ju börja om nu med en utvilad & återhämtad kropp, och det är ganska skönt att känna det.

Så förutom att gå runt och sukta efter att få klä på sig träningskläderna så ger jag mina matteböcker & den nya surdegen extra mycket kärlek om dagarna. Så ni får stå ut med mina fina brödbilder så länge jag får stå ut med denna förkylning dessvärre.

Lite sjukt att man kan bli så nöjd av att se en blandningen av mjöl & vatten bubbla

Efter x antal timmar på jäsning i bunke och sen i jäskorg, lite knådande och dryga halvtimmen i ugnen på en bit skrovlig marmorbit, och ut kommer denna fantastiska knöl! Tänk att en skorpa kan göra en så nöjd?!

Hörs hej! /Moa

Hej hallå!

Det sitter en betydligt gladare och piggare Moa Larsson framför tangentbordet och knappar än vad det var senast jag skrev, kan jag säga! Med betoning på betydligt. Jag har efter drygt tre veckor av lugn "motionärs-träning" lyckats vända mitt tidigare trötta tillstånd till att ha ork över efter passen. Senaste veckan har det handlat mycket om att träna lugna och korta pass och bara försöka jaga överskott, det vill säga att man fortfarande känner sig pigg när man stoppar klockan. Första veckan fanns det, som jag skrev tidigare, inte så mycket av en tillstymmelse till en sådan känsla. Men sakta men säkert har den tröga & loja, och enligt mig långdragna, känslan i kroppen börjat lätta. Musklerna ger numera ett svar på tal och det händer något när man använder dem, till skillnad från när det kändes som att springa/staka/skata i bomull eller vatten & huvudet sov under tiden. Svårt att förklara exakt hur det har känts, men den har succesivt avtagit och försvunnit senaste veckan hursom. Vilket är hur skönt som helst!

Men även fast hela kroppen & skallen nu bara vill köra fort och bli trött, alltså skönt trött, så gäller det ju att fortfarande vara kall och stegra träningen sakta, sakta nu närmaste tiden. Vilket är lättare sagt än gjort när man bara vill tillbaka till de normala träningsrutinerna igen. Jag får försöka njuta av att få ha lite energi över efter varje pass. Låter ju inte så dumt när man skriver det. Det konstiga är väl att man vant sig vid att vara mer trött än pigg egentligen

Frida gav mig lycka i en burk häromdagen: Surdeg! Jag får ta och använda den där överskottsenergin till att få till ett bröd av den bubbliga blandningen 

Nu ska jag iväg och rösta & sen fortsätta försöka hålla min träningsdjävul i schack :) / Moa

Som jag skrev i senaste blogginlägget, "att jag sprungit ur det sista som fanns kvar i benen", visade sig vara mer bokstavligen än vad jag trodde att det skulle bli när jag skrev inlägget. Ett par dagar senare så tog det ganska så tvärstopp i träningen. Illamående. Yrslig. Slut. Det blev någon dag utan att det blev så många knop, utan mest sömn innan jag började känna mig som en riktig människa igen. Jag försökte någon dag att börja träna på som vanligt, men det märktes ganska snabbt att allt inte var tillbaka till "som vanligt" igen. Det var ungefär som att träna i syrefattigt vatten och jag ville mest bara vända hemåt igen och sova. Vilket jag såhär i efterhand kanske skulle gjort också innan det gick för långt.
Så den här veckan har jag verkligen dragit ner på träningen rejält för att se till så kroppen är helt återhämtad innan jag försöker trycka på med mera träning. Om det blivit för mycket träning senaste tiden eller om det var något annat som gjorde att det tippade över lite vet jag ju egentligen inte, men oavsett så tror jag det är behövligt att jag tar det lite lugnt ett par dagar. Det kommer jag ha igen senare in i höstträningen. Den bra sommarträningen jag lagt ner har jag ändå med mig i ryggen & kommer nog komma mer till sin rätt om jag kan få till riktigt bra kvalité under hösten.   
Jag skrev ju själv för någon månad sen att det gäller att tänja lite på gränserna nu i sommar för att utvecklas. Nu har jag ju hittat den där fina gränsen, vilket kanske även för något positivt med sig. När jag vet vart den är kan jag ju förhoppningvis hålla mig på rätt sida om den. Det borde ju bli lättare nu i alla fall.

Man är ju varken van vid att ha tid över under dagarna eller att man har ork nog att göra saker mitt under dagen, då man vanligtvis är mosig sen förmiddagspasset eller laddar för eftermiddagens pass. Så det har, hör och häpna, bakats en del under dagarna. Inget kaffedrickande dock, då jag helt plötsligt inte tycker om det längre. En av de mindre trevligare sidorna av att bli lite för slut, konstigt nog. 

Häromdagen var jag & Linda hos Frida och bakade pizza. Århundradets sämsta tyvärr. Vi fick sitta och peta av fyllningen från den ogräddbara glutenfriabottnen. Det gick sådär. Vi räddade upp det fint med en äppelpaj i alla fall! 

Tillbaka till att hämta tillbaka energin så jag snart kan fortsätta samla timmar :) / Moa

Sitter just nu djupt nerskjunken i soffan och pustar ut efter eftermiddagens löppass i Gyllbergen med Emelie, Frida & Linn. Jag tror jag har orienterat ur det sista som fanns kvar i mina ben för ett par dagar framöver. Eller snarare så var det Frida och Emelie som stod för orienteringen, jag och Linn hängde på så gott det gick och suktade efter alla blåbär som växte överallt. Det slog mig när vi sprang där att jag kan räkna på handen hur många gånger jag varit i Gyllbergen och sprungit, och det är definitivt för få. Som Frida beskrev skogen på äkta orienterar-vis: låglänt fjällterräng. Som fjällen ett par mil utanför Borlänge. Riktigt fint var det som ni förstår! 

Det där med att söka efter blåbär har blivit lite av en "yrkesskada" efter vilodagen i söndags. Jag drog med mig mästerplockaren morfar ut i skogen igår och plockade en hink. Hur gött som helst! Att äta såklart. Vilket jag gjorde mer av än att plocka mot slutet. Resulterade hursom i både sylt & scones och en välfylld frys :)

Veckan som varit har varit snäppet lugnare än veckan i Idre, sett till antalet pass och mängd i alla fall. Känslan är väl egentligen likt den vanliga sommarlunks känslan: mycket träningsvärk & bita ihop när kroppen börjar bli mosig. Sommar sett till typ av träning i alla fall, kanske inte till vädret som börjar närma sig höstkänsla. Jag fortsätter i alla fall i det som kännetecknat sommarträningen speciellt, mycket stakning & styrka. Och paddling. Det kan nog ha varit den sista kajakturen för den här säsongen. 

Sista turen i kajaken och kanske sista riktiga go´vädret för året också. Lyckades med darrande hand få med mig själv i bilden för en gångs skull. 

Ska nog kränga på mig mina kompressionsstrumpor och försöka rädda det som räddas kan av mina ben. Imorgon bitti väntar ett långpass i krokarna kring Borlänge med DSA. Hörs hej! /Moa

Förra söndagen åkte vi upp till Idre med DSA för en veckas läger. En vecka som gick i ett huj och nu sitter jag hemma igen och skriver ikapp träningsdagboken. Trots att tiden gick väldigt fort så hann vi med en hel del riktigt bra pass i träningsmeckat Idre Fjäll. För det namnet tycker jag verkligen att den gjort sig förtjänt av. Jag blev positivt överraskad av Idre som träningsort på barmark: trots att varvet på rullskidbanan bara tog ca. 13 min var det först efter 8 dagar som jag kände att jag kunde kuperingen på banan utantill. Lägg därtill stigningarna upp till & runtomkring Idre samt terrängen för löpning. Ja, jag trivdes då som fisken! Sen att jag är lite färgad av att det ligger i Dalarna och bara ett par mil från Grövelsjön kanske har en del i att göra att jag inte håller igen med berömmet!Utsikten från balkongen. Rakt fram i bilden skymtar Rendalssölen i Norge

Vi började veckan med bland annat 3*15 min skateintervaller på banan som kändes som ett pass på höghöjd. Syrebrist eller sliten, hursomhelst så var det ett bitigt men bra pass vi körde där på banan. Myrintervaller med stavar & hufsintervaller upp i backen på baksidan av Idre Fjäll fyllde även på slitenhetskvoten det med. Som pricken över i:et tävlade jag även på lördagen i Idre Fjäll Hill Climb (resultat finns här), som var en av deltävlingarna i Svenska rullskidscupen. Jag hade inga större resultatmål med denna tävling utan såg det som ett bra pass i backe med riktigt bra konkurrens. Mitt krut räckte väl ungefär 2/3 av backen upp till Idre Fjäll innan väggen kom. Platten & stakning har aldrig varit min styrka men idag var det där jag kunde hänga med de andra "lättast". Det plockar jag med mig. 

Emelie gör en insats för att vi ska ta oss förbi renarna som lagt beslag på vägen hem från Nipfjället. De var minst sagt överallt dem där renarna. 

Annars har vi varvat de hårdare passen med längre löppass både obanat & upp till toppen på Städjan, stakpass, gym och mycket snurrande på rullskidbanan. Mestadels så varken hinner man eller har ork till att göra så mycket mer än att träna på läger. Så förutom att varva ner med den obligatoriska mellan-passen-vilan blev det också mycket kaffedrickande, podcastlyssnande samt underhålla tävlingsdjävulen i sig med spel om kvällarna. Det tenderar att bli så i en stuga på sju personer som gillar att vinna. 

Bilder från en av löpturerna upp till Städjan som Hana Hancikova tagit. Bilderna till trots, så sprang vi på löpturerna. Eller större delen av dem i alla...

Jag tog rygg på Linus, Micke, Akira & Adam i fredags på ett obanat löppass. Linus orienterade oss fram medan jag försökte hänga med på kartan. Jag hade inte en susning om var vi var men låtsades så gott det gick. Jag var mer upptagen av att förundras över att jag tyckte att skogen var så fin

Tillbaka till att fylla i timmarna i "arkivet" och sedan fortsätta hämta igen mig från en riktigt bra vecka tillsammans med DSA! Kan bli till att baka ett bröd eller två denna vilodag :) Hej! / Moa