...på äkta skidåkarvis. Nästintill hela veckan bodde vi ute i sommarstugan och det var nog en av de bättre "sommarsemestrarna" jag haft. Löjligt kort bilresa (den ligger bara ett par mil hemifrån), nära till cykelvägen som jag oftast kör på när det är rullskidspass & en hårdvecka i träningsmängd. Kan ju inte bli bättre! Sjön som stugan ligger vid gör ju inte det hela sämre. Dessutom bjöd den på 25 grader och gjorde att även jag kunde pallra mig i. I och för sig så var det inte så svårt efter ett par timmars träning i den här tropiska värmen, förutom att jag får plåstra mitt sår på benet som vägrar läka efter min säl förra veckan, så var det smärtfritt! :) Semester finns ju inte på kartan under sommaren, men byta lite miljö (läs: minimal) skadar ju inte när man får sjöutsikt till frukost. 

Nu i helgen hade vi hemmaläger med klubben, så i fredags bar det iväg till Dala Järna. På förmiddagen körde de flesta av oss intervaller. Själv körde jag bland annat tio stycken 2-minutare i backe så det brände fint i benen. Det hör inte till vanligheten att jag kör så korta intervaller mitt i sommaren, men att bryta av ibland är inte helt fel det heller. Mellan passen så badade vi, åt lunch i skuggan & halvsov. På eftermiddagen blev det ett distanspass innan vi åkte hemåt igen. 

Senaste gången jag bloggade var det mellan första och andra deltävlingen i Summer Tour och jag kan meddela att vaderna höll och även kroppen min de resterande tävlingarna! Löptävlingen på lördag eftermiddag kan jag summera som en kanon tävling med tanke på de låga förväntningarna jag ställt på mig själv och löparbenen, för dagen till ära hade jag faktiskt det. Löparben. Jag tror jag gick på någon form av överskott eftersom jag inte sprungit så mycket senaste tiden och dessutom inte tävlat något alls. Höga 24 min sprang jag på och var väl precis över mitt mål på att hålla under 4min/km, men det var ju ändå första tävlingen. En andraplats och fin träningsvärk blev belöningen i vilket fall. Tur var det att sista deltävlingen var ett stakrace mellan Borlänge och Falun längs cykelvägen, räcker ju med att mosa halva kroppen i taget. Ännu ett bra pass i sommarvärmen blev det i alla fall, men det är en bit kvar till det där stakmonstret. Får fortsätta slipa på det fram tills vintern. 

Bilden är tagen från starten av löptävlingen i Stångtjärn från DSA´s twitter. Viktigt att klockan är med när starten går, verkar det som! 

Veckan började sedan med jobb & brödbakning. Det verkar vara när jag tränar mindre som det rycker lite i knådfingrarna. Ett bondbröd resulterade det i hursom.  
Annars så har det varit en lättare träningsvecka, som sagt, med lite färre och kortare pass än vanligt. Löpintervaller runt Gruvan, mycket stakteknik & en träningsdag i fredags i Dala Järna har det ändå blivit i veckan. Jag gillar verkligen den där rullskidbanan. Om en vecka blir det ännu en dagstrip dit med klubben, då vi har hemmaläger.

Staktekniksnötning på banan i Dala Järna

Bondbrödet. En av veckans skapelser. 

Imorgon väntar vilodag och jag misstänker att det kan bli lite mera brödbakning, det tycks ju bli lite sånt! / Moa

Sitter just nu på altanen med benen i högläge och datorn på magen och laddar för den andra av totalt 3 deltävlingar i DSA Summer Tour. Vi på skidhögskolan ska köra en liten tävlingshelg tilsammans, bestående av en sprint på rullskidor likt det vi kör på vintern, en löptävling i Stångtjärn och ett stakrace imorgon bitti. Som ni förstår är det sprinten vi körde imorse som bet tag i mina vader idag, därav min tillfälliga bloggposition. Vi körde i Högbo och det blev både ansträngda luftrör och möra lår, så med andra ord ett bra race såhär mitt i sommaren. Det är kul att få bryta av med tävlingar mitt i långtugget av träning. Det blir ju mycket mängd i löparskorna eller på rullskidorna, därför är det med ångestglädje som jag sett fram emot denna helg. Kortare pass men med betydligt högre insats. Ett slitsamt men skönt avbrott, faktist. 

Annat var det i början av veckan än korta pass, när det var lite mer timsamlande i lite olika former. Jag tycktes även dras mot Runn av någon anledning. Det blev både ett stakande varv runt den & ett varv på landsvägscykeln några dagar senare, samt ett mindre varv på den i kajaken när jag rundade "öarna", som jag och Frida fortfarande kallar dom. Men jag bytte håll. Lite variation måste man ju unna sig! 

Det har varit jag & den här vyn senaste tiden: de rosa elpex-rullen, asfalt, sol & Runn. Lite för mycket asfalt häromdagen dock, när jag gjorde sälen i en utförsbacke och fick ett jack i benet. Hellre benet än armarna i alla fall. Allt för stakning, är ju mantrat numera! 

Nu ska det laddas för årets första löptävling! Har ju varit lite begränsad i löpningen senaste året på grund av en trilskande baksida, men nu är det äntligen dags. Dags för blodsmak & mera vadkramp! /Moa

Efter veckan som varit är det lite så kroppen mår nuförtiden och kommer nog göra det ett bra tag till, vara mosig som rubriken skvallrar om. Jag har precis kört en tuffare träningsvecka som satt mig lite i "källaren", som det brukar kallas. Jag har inte varit såhär sliten på länge men det gäller att tänja på gränserna och våga hänga lite med huvudet under sommaren. Jag kommer att ha igen det till vintern och det är ju nu gränserna ska testas. Så ofantligt mycket träning har det väl kanske inte blivit egentligen, utan det är nog mer vad passen innehållit som gjort att jag grävt min lilla grop. Som jag nämnt X antal gånger redan så är det mycket inslag av överkroppshärdande jag kört och när det lilla till överkropp jag har blir sliten så märks det. Sen man såg att Björgen tränade kring 960h/ år(!) så tror jag att jag omvärderade mina egna timmar, man ligger ju lite i lä i jämförelse mot hennes träningsdos så att säga. Än så länge i alla fall :)

Mängdperioden har innehållit en blandning av långa distanspass, intervaller i backe, styrka, stakning, ja det mesta av allt egentligen. Bland annat så åkte jag och Frida till Dala-Järna förra helgen i jakt på rullskidbana. Spöregnet som hängde i hela dagen satte stopp för att visa några bilder på annat än just regn, men fanns det några så skulle de innehålla det klassiska rullskidspasset med kontinuerligt arbete på förmiddagen, en rejäl långlunch därimellan och ett distanspass skate på eftermiddagen. Och termoskaffe. Såklart. Det är synd att det inte finns en rullskidbana på hemmaplan, men det är tur att det finns en hyfsat nära i alla fall. Det är ganska stor skillnad på att åka rullskidor på bana och på småvägarna här runtomkring. Fler träningsdagar kommer det bli här i alla fall. 

Bilden ovan är snodd från DSA´s twitter från fredagens skateintervaller i Baggbo. Den sög ur det som fanns kvar i kroppen, ett av två fina pass som vi bränt av i Baggbo-backen de senaste två veckorna. 

Första etappen av Tour de France och cappucino. Det är vad jag ska ägna resten av vilodags- lördagen åt! / Moa

Det har hänt lite sedan jag skrev senast, sen den där 12:e Juni. Punkteringar har lagats och överkroppen har fortsatt att härdats, lite i samma anda som förra blogginlägget slutade egentligen. Hemmagymmet går varmt också. För det finns ju ett sådant, ett Rocky-inspirerat gym med lite vikter,skivstänger och dylikt här hemma. Men hade man haft en lada med gym som Susanna Kallur så hade jag nog kunde skryta lite mera om det, för där ligger man lite i lä. Men det är användbart och spar mycket "transport-tid" att kunna köra hemma. Jag har ett par program som jag snurrar på flera gånger i veckan. Det är en bra motivationskälla att få tävla lite också nu under tidiga sommaren, för det är lite indirekt det jag gör på passen för att kunna ge det där lilla extra varje gång. För tävla mot sig själv och framförallt i styrka är triggande. På gott och ont. Ont gör det ju, men gott ska det väl bli i slutändan när man blir starkare. Dessutom finns det inget värre än att förlora mot sig själv, så nog slits det på här ute. 

Förutom fortsatt styrke-matning så har jag hunnit varva intervaller i Högbo i Falun & A2-stakning mellan Lilltäkt-Skuggarvet-Lugnet med en allergiknockning häromdagen. Det är inte så många gånger jag gått och längtat efter regn så mycket som jag gjort de senaste veckorna, och tack vare det svenska försommarvädret så gick ju önskan i uppfyllelse. Allt för att säkra fina träningstimmar såklart!

Istället för att traditionsenligt springa Orsa Kajt´n på Midsommarafton så följde jag med och körde ett distanspass i backarna i Orsa kring Viborg- Grisbacken- Skeerbacken ett par vändor. Jag passade på att vända mig om och kika lite på utsikten den här gången. Under skidgymnasietiden så blev det mera hårdkörning de gånger man var här. En snabb bild kostade jag på mig till och med!

Nu ska jag fortsätta dansa regndansen & massera en trilskande triceps som inte är lika villig till att staka som jag. Glad Midsommar! /Moa 

Ja det är något märkligt med detta datum. Eller märkligt kanske är fel ord. Innehållsrikt, snarare. Det förklarar nog dagen lite bättre. Märkligt beskriver nog mera platsen där det alltid händer. Materialhaveriet. Men jag ska börja i rätt ände: 

Tidigt, tidigt ringde klockan imorse. Första träningspasset för dagen var stakning i två timmar och jag höll mig ganska mycket längs cykelvägen vid väg 293, för er som är bekanta med de bästa cykelvägarna i området. Ett bra pass blev det, trots att överkroppen var fortsatt trött sen passen från tidigare i veckan. I måndags körde jag, som jag berättade i det förra inlägget, ett test på rullbandet på Livi som skulle mäta maxfart och syreupptagningsförmåga i stakning. Överkroppskapaciteten med andra ord. På papperet ett bra test och bra värden, upplevelsen & min känsla stämde kanske inte överens med det. Maxfartstestet var ett kort test och den vanan man har med att testerna oftast sträcker sig uppemot flera minuter gjorde att känslan var "Jag vill köra igen!" snarare. Men det får jag ju. I höst. Jag får ladda för det. Det slog mig också varför valet på skidåkningen föll sig mer naturligt för mig än att fortsätta med friidrott som tonåring: det ska slitas lite längre än ca. minuten, enligt min mening. Men ett test är ett test och det sker på ett rullband, en helt annan miljö än på en löparbana, helt klart. Och slita lite längre fick jag ju för andra delen av testet bestod av ett maxtest, där det likt ett vanligt syreupptagningstest var bara att hålla sig kvar på bandet så länge som möjligt. Tekniska detaljer att slipa på & styrka i delar av överkroppen, det är några av delarna som jag framförallt fick med mig från testet i måndags som jag ska fortsätta jobba på.

Men tillbaka till morgonen den 12:e: en snabbdusch efter passet och sedan kvickt iväg för att kolla & lyssna på lillsyrrans skolavslutning, som slutade nian idag. Där fick man stå stolt & fascinerad av Julia som höll tal för hela skolan, riktigt imponerande. Hade bara mina armar varit piggare hade jag applåderat resten av dagen! 

Det är väl här någonstans vi närmare oss det där materialhaveriet jag nämnde tidigare. men haveri är väl egentligen att ta i. Eftermiddagen spenderade jag på landsvägscykeln, som var planerat till 3h men jag fick nöja mig efter dryga 2,5h då jag fick punktering på framdäcket. Eftersom jag redan lagat en punktering på bakdäcket så hade jag ingen mer slang. Punktering händer ju för jämnan, men det speciella med just den här punkteringen var att det skedde ca 100m från där mitt hjul skar sig förra året. På denna dag, för exakt ett år sen. Att jag vet detta är för att det också skedde på passet innan förra årets avslutning, och att jag minns att jag fick springa genom Ornäs i pjäxor till närmaste släkting, min mormor & morfar som lyckligtvis bor väldigt nära "min olycksplats". Förra året löste jag situationen med att "bryta mig in" hos dem och ta morfars gamla Elpex-rullskidor så jag tog mig hem. I år slutade det med en löptur i cykelskor och ett pass på deras roddmaskin. För skam den som ger sig. Det blev bra visualiseringsträning inför vintern när jag matade på där i roddmaskinen. Jag har ju dessutom sagt att jag jobbar på att skapa ett litet stakmonster i mig, och då är ju extra överkroppsträning inte helt fel heller!

I tisdags skedde två av mina livs största bedrifter: jag lyckades göra en balfrisyr OCH jag blev nöjd med resultatet! Trodde varken mina fingrar klarade av sånt här "pill-jobb" eller att jag skulle göra det utan att bli förbannad, coolt!

Trots att det kanske inte syns på bilden så utmanade Runn mig rejält häromdagen i kajaken, det blåste motvind och vågade ganska häftigt. Fick sol & riktigt bra bålträning, blev ett bra pass i dubbel bemärkelse!

Resultatet när det rycker i baknings-nerven: gräddtårta till Julias avslutning!

Jag får bjuda på lite träningsbilder i ett senare inlägg, så det inte ser ut som jag bara bakar & paddlar i solsken! Nu ska jag ladda för morgondagens backintervaller på rullskidor i Högbo i Falun! /Moa

Ja just idag gör det i alla fall det, vilodagas. På gott och ont, kan man väl säga. Just nu känns det ganska skönt att låta kroppen hämta igen lite från veckan som varit, men det brukar inte vara lika gött dagen efter en vilodag. Jag brukar ofta känna mig som ett sänke & kroppen känns lite extra tung att ha att göra med, de där "dagen-efter" dagarna, men det är ju ett nödvändigt ont, så att säga. Men jag hoppas att morgondagen blir ett undantag för då väntar staktest och iDXA, kroppsammansättningsanalys, på Livi i Falun. Det förstnämnda vill man ändå vara lite alert på så jag hoppas på ett undantag som sagt. Om inte annat så blir det ett rejält uppvaknande i vilket fall! 

Ett test av maxfart i stakning och ett uthållighetstest, också i stakning, ska köras och är en del av ett forskningsprojekt de genomför. Första delen av studien genomförde jag i tisdags, vilket var submax- och syreupptagningstest. Trots en lagomt mosig överkropp sedan Dalarullen i söndags så tyckte jag att jag fick till ett bra test! Rejält trött & vinglig efteråt och med ungefär likvärdiga testresultat som i höstas, trots att det är vår, kändes som ett bra kvitto att få. Men ett kvitto är ju bara ett kvitto, jobbet under sommaren ska göras vilket som så det är bara att fortsätta jobba på! 

Träningen den här veckan har fortsatt bestått av bl.a mycket styrka, kajak, ett tröskelpass runt omkring myren i Bergebo med DSA (mycket fin bana för övrigt som bror Adam komponerat, grisig & lång!) och rullskidor på det. Torsdagen, framförallt, var en extra fin dag: överkroppsdag, närmare bestämt. Styrka & stakning på förmiddagen följt av kajak & rullskidor på eftermiddagen. Kroppen mådde som den förtjänade den kvällen, kan man säga. Att jag avslutade passet med 7 min kvar från att träna 5h den dagen säger en hel del om statusen på överkroppen min, när till och med "tim-jagaren" i mig var nöjd! 

Nedan föjer lite bilder från veckan som varit och hur det vilodagades idag:

Kajakpaddling på Främby Udde, ett skönt avbrott från rullskidåkningen med ett löppass på milbanan i Bergebo, lunch med Frida, Ida & Linda, den allt mer sällsynta vilodagsbakningen resulterade i blåbärsscones & invigning av nya bryggan i stugan. Boken lockade däremot mer än årets första dopp, 19 grader är en bit under min smärtgräns! 

Nu blir det armar i högläge inför morgondagens test! /Moa

Man kan säga att veckan drog igång någonstans på Runn i kajaken och slutade på rad 1, plats 450 på Tele2 Arena! En vecka med blandat innehåll som gått lite i samma anda som det förra blogginlägget; det är mycket nytt som händer nuförtiden. Men jag ska ta det från början. 

Sviterna från Åsarnalägret gjorde sig som mest påmind i början av veckan. Lika som på lägret i Åsarna så är det överkroppen min som jag försöker härda så mycket som möjligt just nu. Från kajak & stakning till mycket styrka. Härdning brukar vanligtvis innebära någon form av tillvänjning, men ett tag kändes det snarare som att "spännbanden" bara drogs åt hårdare i mig. För er som inte upplevt denna typ av träningsvärk så kan den beskrivas vid att musklerna dras ihop likt ett spännband och man kan känna exakt var muskeln börjar och slutar. Nu när jag skriver det här så låter det ju lite märkligt. Det säger nog egentligen mer om att det är en bit kvar till att jag blir den stakmaskin jag strävar efter att bli. Men jag börjar i änden att bli betydligt mer härdad i överkroppen i alla fall! Paddla kajak är som sagt en del i detta. En för mig ny träningsform som redan gett mycket, men som det finns en hel del teknisk utvecklingspotential i, för både mig och min co-paddlare Frida. 

Från Främby Udde har vi nu kört ett par riktigt fina turer ute på sjön, som gjort gott för både axlarna & magen och för ögat! 

Som jag nämnde tidigare så har även denna vecka inneburit lite "debuter" likt förra veckan. Bland annat "Hufs-intervaller" uppe på Jungfruberget i Falun samt kört min första Rullskidstävling, närmare bestämt Dalarullen på klassiska rullskidor över 42 km, en tävling som vi i klubben arrangerade. Ett race som jag är riktigt nöjd med, framförallt för att den där överkroppshärdningen jag pratade om tidigare börjat ge svar! 

Det blev lite teamkörning och vi försökte alla hjälpas åt att hålla farten hög på varvbanan runt om Falun! Här syns jag göra min del av dragjobbet, följt av Maria Nordström, Sara Lindborg & Maria Gräfning (Foto: Johan Trygg, langd.se )

Det var en mosig men nöjd Moa som krigade sig i mål på en 4:e plats (Foto: Johan Trygg, langd.se ) 

Veckan avslutades sedan långt ifrån allt vad träning och nummerlapp heter, utan i Stockholm på konsert! Några timmar efter att bilderna ovan togs satt jag närmare bestämt på Tele2 Arena och inväntade att mina tonårsidoler Aerosmith skulle äntra scenen! Det blev en riktigt grym spelning och det var imponerande att se Steven Tyler, den 66-åriga sångaren i bandet, härja runt på scenen med mer energi än hela startfältet i Dalarullen! 

Ha de fint!/ Moa

Årets första läger är redan gjort och mitt första blogginlägg är påbörjat. Känns riktigt bra att snart ha gjort debut för året på två håll, både med läger och med bloggen! Det förstnämnda är väl det som märks av mest just nu. Kroppen känns lite småmosig och kravlig efter 5 tuffa dagar i Åsarna, där årets första läger med både DSA & Skiduniversitetet i Östersund var. Trots att man redan för drygt en månad sen kom igång med nya träningsåret, så tycks inte kroppen riktigt vara van vid träning ändå. De dagar man tagit sig upp ur sängen smärtfritt är få och lätträknade hittills. Men klaga på det ska jag inte göra, träningsvärk är lite av tjusningen med träningen tycker jag. Det blir minst sagt tydligt att man faktist gjort något och kanske blivit lite bättre. Så ja, det känns lite gött att pausa emellanåt när jag inte orkar skriva klart varje mening på tangentbordet för att axlarna drar ihop sig! 

Mycket överkroppsträning blev det som sagt, både på rullskidbanan & vägarna runt omkring samt styrka i det Rocky-inspirerade gymmet som fanns i Åsarnas bygdegård. Ett par löppass och ett tröskelpass på rullskidor i krokarna kring Klövsjö körde vi också, oerhört fint ställe måste jag säga. En bra lägerort med fina träningsförhållanden var det i, nästintill tropiska, Wassbergland. 

Trevligt samkväm, som det så fint namngavs, hann vi också med under dagarna: 

Lite visdomsord från Wassberg själv, lekar (läs:tävling) & Falukorvsgrillning

Tiden mellan passen såg ganska lika ut varje dag: Frida grubblade på fysikuppgifter i röran & jag halvsov med podcast i lurarna, övervakade av Åsarnas egna stoltheter på väggen

Nu väntar kompressionsstrumporna & soffan och imorgon en välbehövlig vilodag, hej!